Per Åsberg och Carl Bredberg har gjort en sammanställning av resultaten från förra säsongens Värmdö vinterkryss. Ladda ned den här: 

Efter att ha ”upptäckts” under förra hösten så vågar vi nu efter ytterligare ett femtontal besök hösten 2022 slå fast att bergknallen vid Vedhamn passeras av en spännande, slående, artrik och ofta njutbart nära höstflyttning. Även om räknandet inte skett på något strikt metodiskt/jämförbart sätt, utan opportunistiskt vid bra väderlägen och när man ”kommit loss”, så borde höstens drygt 50.000 inräknade fåglar indikera en rätt bra lokal.
Läser man i klubbens gamla skrifter från åren på Vishamnsberget 1978-83 så står det ofta att sträckleden passerade ”i dalen norr om berget, men söder om Mörtviken”, och då hamnar man vid Vedhamn. Fåglarna passerar ofta i rak västlig riktning, mot fastlandet, och det innebär ofta fint medljus under större delen av dagen. Så vi kan här ha hittat ett skapligt substitut till den klassiska lokalen som numera vuxit igen.
Som entusiasterna på Vishamnsberget slog fast redan på den tiden så är vindar från omkring nordväst att föredra, de för ut de landsträckande fåglarna mot oss. Dock vill jag flika in att vid vindar från ost så kan man med fördel ställa sig vid branten, Björnö, eller Klacknäset och hoppas på bl.a. flockar av bläsänder och gäss.
Räknar man samman via Artportalen så framgår några fina totalsiffror: 2.049 bläsänder, 3.393 storskarvar, 144 ormvråkar, 185 sparvhökar, 10 blå kärrhökar, 10.344 ringduvor, 2.850 björktrastar, 1.129 gråsiskor, till exempel.
Antalet fjällvråkar (72), en av Ingarös klassiska arter, skulle kunna ha varit högre om räknandet fortgått längre fram på dagen. Vi saknade bra gåsdagar med färre än 500 gäss bokförda totalt.
Bästa dagen antalsmässigt blev 16 september då det vällde ut bofink över Ingaröfjärden, uppskattningsvis 18.000 ex. Utöver dessa bokfördes ca 8.500 bo-/bergfinkar. Även tidigare höstar har dagar med runt 20.000 finkar noterats men de bleknar jämfört med Vishamnsårens dagssiffror på över 100.000!
Bland russinen i kakan kan nämnas en flock myrspovar 26 augusti, en vardera nötkråka och forsärla (enda på Värmdö under året av respektive art!) samt stäpphök den 21 september. Vi bommade  bl.a. kungsörn och rödstrupig piplärka som sågs vid Klövberget, tvärs över fjärden på Tyresösidan. Även den bruna glada, aftonfalk och stäpphök jag hade från tomten i Brunn borde passerat ungefär här över.
Den roligaste perioden var runt 5-15 oktober då flera av de mer sevärda arternas topp infaller (ringduva, fjällvråk, trastar, finkar mm) plus att det är bildskön höst och härliga himlar. En säregen underhållning är att då bevittna storskogens invånare som visar oro och vill sträcka iväg. Mesar, nötväckor, nötskrikor och hackspettar vars rundade vingar inte är funtade för några längre flygsträckor ger sig efter viss tvekan av ut över oceanen (Ingaröfjärden).

Tomas Axén Haraldsson