Horssten
För karta med skådarpositioner, se längst ned på sidan.
OBS! Horssten är en känslig lokal, där mycket stor hänsyn måste tas till stugägarna! Värmdö Fågelklubb uppmanar alla besökare att respektera detta!
Kort om Horssten: Ligger en mil rakt öster om de närmsta barrskogsöarna Sandhamn och Korsö. Ön sträcker sig 1 km i öst-västlig riktning samt 400 m i nord-sydlig riktning. Den är till större delen kal men har sju lövskogsdungar. Öster om ön ligger en skärgård med låga skär och små öar. Det går inga reguljära båtförbindelser hit, så egen båt eller taxibåt (Stavsnäs Båttaxi) är ett måste.
Då Horssten är en relativt liten ö med många hus är det viktigt att skådare och boende visar varandra hänsyn. Sommarboende äger andelar av ön och alla husen står på samägd mark. Detta innebär inte att det är fritt fram att tälta var man vill. Man bör visa hänsyn mot de boende oavsett om de är ute eller inte. Det är också mycket viktigt att inte röra sig nära husen när folk är ute i sina stugor. Om en raritet dyker upp när folk är ute så är det viktigt att informera om vad som är på gång och anpassa sig till deras syn på att fler skådare kan söka sig till ön. Det kan hända att man får låta bli att larma ut riktigt ovanliga arter om det inte går att organisera drag utan konflikt med de som har hus på ön. Undvik att angöra med egen båt nära bebyggelsen, särskilt i de fall boende är ute på ön. En bra förtöjningsplats som inte stör ligger mitt på nordsidan av ön, nära aspdungen.
Skådarstrategi för sträckspaning och "rotande": Från slutet av mars till mitten av maj bjuder Horssten på ett intensivt sjöfågelsträck i härligt medljus då man står och spanar västerut på morgonen och de bästa vindarna är när de kommer från syd- sydost eller västsektorn. Ju fler dagar med ogynnsamt sträckväder med nordvindar, desto bättre sträck blir det när det väl blir bra sträckväder, då mängder med sjöfåglar inväntat ett bra läge för att sträcka vidare. Vid svag vind senare på våren är toppbunkern mitt på ön att föredra då man härifrån också bättre hör sträckande och förbiflygande småfåglar. Är sträcket lugnt kan man också ställa sig i anslutning till någon dunge och samtidigt få en hyfsad överblick över sträcket. De fåglar som sträcker i stora antal på våren är lommar, doppingar, ejder, svärta, sjöorre, småskrake, simänder, kustlabb, tärnor, alkor, storspov, strandskata m.fl. Bland dessa brukar under flertalet år enstaka individer av praktejder, vitnäbbad islom och bredstjärtad labb dyka upp.
Sommartid är antalet rastande arktiska vadare ofta imponerande på de låga skären öster om Horssten, särskilt regniga dagar. Sandlöpare, kustsnäppa, spovsnäppa och småsnäppa är regelbundet rastande arter.
Under hösten står man bäst i byn eller på bergknallen på öns sydöstra del och spanar i huvudsak mot ost-nordost. Sjöfågelsträcket på hösten är inte lika imponerande som på våren, då det inte är koncentrerat på samma sätt. På hösten ska man satsa på morgnar med nordostvindar, då det brukar bjudas på bra sträck med ejder, simänder, vitkindad gås, prutgås och lommar. Vid samma vindförhållande kan mitt på dagen rovfågelsträcket bli riktigt bra med blå kärrhök, sparvhök, stenfalk och pilgrimsfalk. Under tidig höst brukar dagar med syd- och sydvästvind ge ett bra sträck av tärnor och arktiska vadare. Rak ostlig vind brukar vara bra för sträck av dvärgmås och då är det också läge att leta efter fjällabb bland sträckande kustlabb.
När sjöfågelsträcket lugnat ned sig är det dags att rota efter rastande tättingar i öns dungar. Bäst väder för mycket småfågel är är det under vår- och höstdagar då det regnat på natten eller morgonen, liksom dagar med dålig sikt (men utan dimma). Vid dessa väderförhållanden lockas småfågel att rasta i tusental. Vilka arter som rastar beror på datumet.
Klara dagar med god sikt är det dock bra att leta efter tättingar en stund i öns lövskogsdungar i det första gryningsljuset, dvs. innan sträckspaningen tar vid.
Många fåglar lämnar ön snabbt, och under vissa klara dagar kan ön tömmas nästan helt på tättingar. Dagar då det är dimma flyger småfåglarna oftast i det klara vädret ovanför dimmolnen och bryr sig aldrig om att rasta på ön.
Småfåglarna rör sig som regel från öst till väst över ön. De rastar oftast först i den sydostliga dungen och rör sig via Mellandungen till Stora dungen, där de brukar stanna lite längre innan de drar vidare åt sydväst via fyren. Majdagar med vindar från ostsektorn brukar generera mindre flugsnappare, höksångare, lundsångare och busksångare. Den sistnämnda två arterna har t.o.m häckat. Under mitten av september till början av oktober är tajgasångare regelbunden och mindre flugsnappare ganska vanlig. Från början av oktober till slutet av denna månad är chanserna stora att hitta kungsfågelsångare, sibirisk gransångare och dvärgsparv m.fl. Gulhämpling och större piplärka har setts vid ett flertal tillfällen.
Tyngsta rariteterna som setts: Den 13 oktober 2016 upptäcktes en ny art för Sverige här, dvärgsävsparv. Andra "tunga" arter: Rödhalsad gås, svarthalsad dopping, svartnäbbad islom (5), mindre lira, jaktfalk, stäpphök (2), tuvsnäppa, storlabb (2), medelhavstrut, kaspisk trut (ett flertal), korttålärka (3), citronärla (4), fältpiplärka (2), sibirisk piplärka (3), svarthakad buskskvätta, vitgumpad buskskvätta, tajgablåstjärt, rödhuvad törnskata, svartpannad törnskata, sibirisk järnsparv, vitstrupig näktergal, fältsångare, stäppsångare (2), rödstrupig sångare (2), brunsångare (1), videsångare (2), bergtajgasångare (3), sammetshätta, videsångare, brandkronad kungsfågel (2) och svarthuvad sparv (2). Många rariteter har setts under perioden mitten av maj – mitten av juni. Sista veckan i september – mitten av oktober brukar också vara bra raritetsveckor.
Läs mer i Artportalen: I övrigt vad gäller fyndstatistik och artlista hänvisas till Artportalen, där artlistan stämmer helt och fyndstatistiken för alla halvovanliga och ovanliga arter är i princip komplett. Genom att kolla fynden i databasen för enskilda arter kan man lära sig vilka vanliga arter som är ovanliga på Horssten, vilket är bra att känna till när man ska med ut och slita.
