Kort om Vishamnsberget: Beläget på sydligaste Ingarö med utsikt såväl över Ingaröfjärden och Nämdöfjärden som skogarna i Långvik utgör Vishamnsberget ett formidabelt utsiktsberg. Dock är skogen numera så uppvuxen att utsikten blivit mer begränsad än förr. Många fåglar som följer landformationer passerar Vishamn innan de beger sig ut över fjärderna åt sydväst. Exempel är framför allt rovfåglar, finkar och duvor. Skogarna runt omkring Vishamnsberget är rika och hör samman med de stora skogarna runt Långviksträsk. Förutom dessa skogar är närheten till skärgården påtalig, med Ingaröfjärden alldeles nedanför obsplatsen. Denna kombination av skog och skärgård gör området till en rik och naturskön plats. Vishamnsberget är på hösten bland de förnämsta fågellokalerna på Värmdö. Från slutet av 1970-talet och framåt hade vår förening mer eller mindre regelbunden bevakning av höstens flyttfågelsträck över Vishamn.

Vägbeskrivning: Ett par busslinjer trafikerar hållplats Vishamn, bl.a. 428. Med bil från Gustavsberg kör man mot Ingarö. I Brunn tar man höger mot Mörtviken. Ungefär 2 km innan Mörtviken svänger man vänster mot Björkviks brygga. Efter ca 4,5 km kör man vänster, in på en liten parkering som är anlagd för besökande vid Långviksträsk. Gå tillbaka ca 600 m, till Vishamns busshållplats där en Y-korsning finns och håll sedan vänster. Att sedan ta sig upp på själva Vishamnsberget är knepigt. Det finns två huvudstigar i sydlig sträckning som man kan följa och båda börjar i den skarpa vänsterkurvan. Den vänstra följer en flackare rutt. Den högra stigen följer en jämnare stigning. Högst upp på berget finns ett röse. 

Fåglar: Hösten är bästa tiden på Vishamn, redan i början av augusti börjar många fåglar bege sig söderut. Bivråkar och kärrhökar representerar rovfåglarna. Under invasionsår kan korsnäbbar utgöra en stor del av de sträckande fåglarna. Korsnäbbar av båda arterna flyger ofta förbi berget och invasionsår ses även bändelkorsnäbbar. Dessutom börjar de första ärlorna och trädpiplärkorna sträcka. Förbiflygande vadare är mycket sällsynt på Vishamn, men det händer att flockar med myrspov och kustpipare drar förbi. Även tringa-vadare passerar berget i små antal. September är förmodligen den bästa månaden på Vishamn, både vad gäller antal och diversitet. Finkar är ett dominerande inslag, framför allt mot slutet av månaden. Ärlor och piplärkor kulminerar. Någon videsparv, ortolansparv och lappsparv passerar varje år. Ringduva är också en karaktärsart för berget, bra dagar kan summan överstiga 10 000. Under oktober fortsätter fågelsträcket; inslaget av finkar är mer dominerande än tidigare. Fjällvråk ses regelbundet och bra dagar kan det passera närmare 50 fåglar. Mot slutet av månaden ses även invasionsarter som sidensvans och ibland tallbit. Över 500 tallbitar sågs på en enda dag i slutet av oktober 1998. Nötkråkor och nötskrikor rör också på sig. Hackspettar ses ofta kring Vishamn. Större hackspett, spillkråka och gröngöling hör till häckarna. Förmodligen även mindre hackspett. Flera gånger har även tretåig hackspett setts. Sällsynt kan flockar av gäss och simänder passera berget. Då handlar det oftast om sädgås respektive bläsand. Bland ovanligare fåglar som observerats på berget under åren finns bl.a. mindre sångsvan, fjällgås, kungsörn, pilgrimsfalk, fjällabb och kentsk tärna. På väg upp till berget går man genom fina gran- och tallskogar. Tjäder har tillfälligt setts, och generellt ser man ofta mycket typiska skogsfåglar som tofsmes, talltita, svartmes och trädkrypare.

Skådartips för Vishamnsberget: För att få ut mest av en tur till Vishamn bör man ta med en tubkikare. Även om många fåglar kan ses på nära håll kan mycket fågel passera långt ut. Dagsträckare som duvor, finkar och trastar kommer ofta flygande tätt över skogen från öster och passerar norr om berget innan de flyger mot sydväst. Andra fåglar, som ärlor, piplärkor och sparvar, kommer i ungefär samma spår men många flyger även rakt över huvudet. Större rovfåglar dyker ofta upp i norr över Långviksskogarna, medan hökar och falkar dyker upp lite plötsligt och överraskande. Gäss och andra sjöfåglar är sällan talrika och kan passera på de flesta håll och kanter. Som nybörjare kan lokalen vara svårskådad då observationerna kan vara hastiga och många gånger ses fåglarna på långt håll. Att kunna lockläten är också viktigt för att kunna göra korrekta artbestämningar. Men oavsett förkunskaper kan man bjudas på härliga upplevelser när sträcket är bra. Dagssummor på över 10 000 fåglar är sällsynt, men förekommer varje höst. Annars är dagarna med gott rovfågelsträck de man gärna minns, riktigt fina närobsar med många vråkar och hökar.

Övrigt: Även på våren kan södra Ingarö vara en bra sträcklokal. Vårsträcket observeras bättre från Klacknäsudd (den absoluta sydspetsen på Ingarö). Även Branten på Björnö och Stora Sand är bra lokaler för vårsträck. Under våren ser man inte alls samma mängder som på hösten. Ejdersträcket kan vissa dagar vara ganska bra för att vara i innerskärgården. Uppemot 1 000 individer på en dag är inte en omöjlighet.