Sammanfattning av Tomas Axén Haraldsson
Ingen vår är den andra lik. Ingen höst heller för den delen. Det är rimligen en bidragande orsak till att vi sträckfantaster tålmodigt spanar vidare även när det är stiltje på fågelfronten under vissa perioder. Förr eller senare händer något spännande. Hösten 2025 var det svartmesinvasionen som var en av höjdarna. Hösten 2024 passerade över 10 000 vardera av bläsgäss, vitkindade gäss och bläsänder under några hektiska oktoberdagar.
Våren 2026 följde ganska bekanta mönster men hyste några fantastiska dagar i mitten av april, där den 17 april var en av de bästa vårdagar jag någonsin upplevt på Ingarö. Den blev ett gott exempel på hur oerhört fågeltillgången kan skifta med väderlägena från en dag till en annan, från helt avslaget till en flod av fåglar. Det rådande väderläget då gav dock inte upphov till någon större spänning, men det ”puttrade på” som vi brukar säga. Det var udda nog några dagar med ostvind, vilket sällan brukar vara givande på våren, men lite motvind kan å andra sidan pressa ner flockarna på lägre nivåer efter en period av medvind och fint väder.
Den 16 april kom det sträckande storspovar direkt på morgonen, och sträcket fortsatte i flera timmar – nästan 400 ex inräknades av Martin Olgemar fram till kl 10. Jag själv kom inte loss och grämde mig såklart, det där kanske blev vårens höjdardag. Nästa morgon kom jag ner, men först vid 08-tiden, och hoppades på åtminstone någon spovflock. Den svaga ostvinden höll i sig, det hade nu mulnat på men var skapligt ”högt i tak” och klar sikt och en spännande, lite ljummen känsla i luften. Direkt vid ankomst så var det fullt drag på sträckande fågel både över skogen och över fjärden. Det sträckte mer fågel än jag hann med att räkna. Det vällde förbi tusentals tättingar, framför allt bofinkar men även andra finkar, ängspiplärkor, trastar, hundratals kajor och ringduvor över Björkvik. Framför obsplatsen kom flock på flock av skrattmåsar, bläs- och vitkindade gäss, änder och det passerade lom efter lom på himlen.
På längre håll över Nämdöfjärden kom gäng på gäng av storspovar, inalles nästan 250 ex. Fyra gravänder, en bra siffra för småskrake samt vårens första ladu- och hussvalor. Alla dessa med näbbarna stadigt riktade mot ost/nordost. Fyra bruna och tre blå kärrhökar, både sten- och tornfalk och en pampig pilgrimsfalk. Jag bara log, skakade lite på huvudet åt skådespelet och klottrade vidare i anteckningsblocket. Vilken ynnest att få vara med om. Plötsligt bara händer det.
Dagen efter, den 18 april, hade klubben exkursion hit men då hade tyvärr det massiva draget av fågel lugnat sig. Vi fick dock en bra och varierad dag ändå och med ett närmast unikt ”doppingnedfall”; vid vår ankomst i gryningen rastade 21 svarthakedoppingar (en av de högsta siffrorna på Värmdö de senaste 25 åren) och fem gråhakedoppingar på den stilla fjärden.
Sammanfattning av arter och antal (från Artportalen)
Inga större passager av svanar och gäss under den tidiga våren, datummässigt ganska utspridda flockar av bläsgås (totalt 109), obestämda Anser-gäss (200), vitkindad gås (395) och sångsvan (175). Vi saknade igen bättre dagar av storlom, totalen landade på 110 ex. Däremot är 38 ex av smålom en högre siffra än under tidigare vårar, med flera dagar med 10-12 ex. 305 småskrakar är i linje med senaste vårarna. En av vårens bästa siffror är de 21(!!) svarthakedoppingar som rastade i en sammanhållen grupp samtidigt med 5 gråhakedoppingar tidigt på morgonen den 18 april. De s.k. ”melanittorna”, sjöorre och svärta, får vi i innerskärgården sällan mer än småflockar av och så även denna vår. 52 sträckande sjöorrar den 30 april är en hyfsad dagssiffra för att vara Ingarö. Bergand får vi ofta någon enstaka obs av, i år rastade en 2K hane 2-9 april och 1 par sträckte förbi 29 april. Även gravand har liknande frekvens, 4 ex passerade förbi tillsammans den 17 april.
Ägretthägern uppträder nu regelbundet vid våra sträcklokaler under vår och höst, denna vår blev det tre obsar av totalt 4 ex. Avdelningen rovfåglar får betecknas som fullt godkänd, då vi likt tidigare vårar fick en skaplig blandning och frekvens runt mitten av april. Totalt 5 stenfalkar, 13 tornfalkar, 4 blåa kärrhökar 7 bruna kärrhökar, 22 ormvråkar och 7 sparvhökar. Eventuellt samma pilgrimsfalk, en adult hane, sågs vid tre tillfällen 16 mars – 2 april och utöver det två olika sträckande individer, 17 april och 2 maj. Mest intressant var de 2 röda glador som kom insträckande tillsammans från Tyresö 28 mars, och sedan sågs på flera platser på Ingarö/Värmdö under kommande veckor. Ett par på jakt efter ett nytt revir, månntro?
Storspovarnas passage infaller oftast runt 15-20 april och är en av vårens höjdpunkter! Även i år kom de enligt klockan; hela 708 ex inräknades, varav majoriteten 16-17 april med 396 respektive 247 ex. Underbara upplevelser! En bit in i maj kom planenligt en del småspovar, inalles 62 ex varav fina 51 ex 8 maj. 1-15 maj är också perioden för Tringa-vadarna, och vi fick en del smågrupper (2-7 ex) av rödbenor, gluttsnäppor, grönbenor och brushanar. Samma period inräknades ca 800 fisk-/silvertärnor men rätt väl utspridda, med ca 200 ex den bästa dagen.
Skrattmås (2 105 ex) hade flera fina dagar i mitten av april med 830 ex 16 april som bästa dag. Även 6 dvärgmåsar passerade i samma stråk som tärnor och måsar ofta kommer; strax över trädtoppshöjd en bit söder om obsplatsen. Utöver paret kustlabb, mörk fas, som ofta finns runt Pannkaksgrunden så sträckte minst 3 kustlabbar förbi av den i Arktis häckande ljusa fasen. Ringduva (2 100 ex) är en annan art som kan nå skapliga volymer under fina aprildagar, som 17 april då 1 100 ex passerade. Samma dag var det bra drag överlag, med minst 1 500 bofinkar och 450 kajor bland annat. Varje vår blir det några överraskningar; den honfärgade tallbit som rastade kort uppe på Vishamnsberget 16 mars hör dit liksom den hornuggla som sträckte in vid Branten 1 maj.
Tomas Axén Haraldsson
Foto: Tomas Axén Haraldsson